Jag skrev ditt namn i sanden.
Mina känslor talade för ännu flera sår och jag förstod att det var fel. Det var fel att det var dig mina känslor svarar för, att det var just ditt namn jag ristade in i sanden och ingen annans. Det var fel för att du inte delade samma känslor till mig som jag gör till dig,
det gjorde ont.
Jag strök över det varsamt, till sist satte jag ett kryss över det och hoppades att det skulle vara lika enkelt att glömma dig som det var att stryka bort ditt namn ur sanden.