Tivolirocken var inte riktigt som förväntat, men eftersom jag är en person med högra krav lär det vara svårt att uppfylla dessa höga tanker för en festival under en dag. Jag blev besviken. Det var inte riktigt banden som gjorde mig besviken. Visst var vissa band sämre än förväntat, dock var flera av dem mycket bättre än vad jag kunnat ana. Det som gjorde mig mest irriterad var över allt tjafs inför resan dit. Bland annat var vi ett flertal personer, och det var svårt att ge alla rätt information i rätt tid.
Att tälta var en ganska svår sak för mig att acceptera och att sedan genomföra det tog mig emot. Jag avskyr att tälta. Inte bara är det för gamla barndomsminnen där jag trots allt har legat i en husvagn, men ändå vaknat upp med massvis av tvestjärtar bredvid mig. Jag står inte ut, med alla krypen utanpå tältet som hittar sina små genvägar och snart lyckas ta sig in. Förresten är det inte bara krypen, det är kylan som förstör det också. Det är iskallt och jag fryser ihjäl under nattens gång. Dessutom är jag allergisk mot gräspollen, så att ligga och sova med endast ett tunt täcke mellan mig och gräset är ingen höjdare. Jag blir oerhört täppt i näsan, jag får knappt någon luft. Skulle jag mot förmodan lyckas somna så lär alla andra ligga vakna eftersom jag kommer att snarka så att det insektsbombade taket lyfter.
Jag kände mig en del försummad, men samtidigt tror jag att jag visade det ganska starkt när vi väl var där. Tills en viss grad betedde jag mig jävligt. Det är en känsla jag får i efterhand, varför skulle jag säga så? Varför var jag inte munter hela tiden och njöt av tiden som vi hade där?
Det går inte att ändra nu, men jag antar att jag får acceptera att jag har dåliga dagar liksom alla andra.

Av banden gjorde The Sounds stor succé. Sångaren Maja vet precis hur det går till, det märks att dem har varit med länge. Det som gjorde det extra roligt var att marioriteten av låtarna man fick höra kunde man texten till, även om man inte är ett speciellt stort fan av The Sounds, men jag borde kanske bli?
Tyvärr kom vi dit ganska sent. Vi hade varit tvugna att gå till McDonalds och handla mat, eftersom vi inte ätit speciellt mycket under hela dagen. Skulle vi få något matintag var det dags att gå då, eller aldrig, och i stället skulle vi få lida med svältande magar, det är fruktansvärt. Det är nog bland dem värsta sakerna jag vet, att vara hungrig. Tycker ni inte att det säger ganska mycket om mig? Glimten i ögat.
Vi såg därför inte så mycket av The Sound, där var redan stora folkmassor, och det var svårt att tränga sig fram till en bra plats.

Snook var däremot en besvikelse, inte för dem själv i deras framträdande för det hann vi inte se mer än 2 minuter av eftersom trycket var så stort. Tack vare dessa mängder av fjortisar som flockades omkring oss, som knuffades och bråkade, endast för att det var roligt, kunde man knappt stå upprätt. Jag var nära på att falla till marken ett par gånger, detta skedde om man inte själv knuffade tillbaka. Mina skor, samt Älsklings skor, och mina fötter vill jag knappt tala om. Vi hade inte så mycket val mer än att bli inknuffade i stora lerpölar som vi desperat till en början hade kämpat med att undvika. Trots detta, var Älsklings vita skor inte vita längre när vi kom ut, mina ballerina skor(jag vet inte varför det blev dem skorna, jag glömde att byta. Dem är ju inte speciellt praktiska eller sköna att gå i under en hel dag) syntes inte längre, jag hade lera som sträckt sig långt upp över fötterna.Öäe.

The Ark som var våran huvud attraktion gjorde mig också ganska besviken. Vi stod ut med att stå så trångt att jag inte kunde lyfta mina armar för att applådera. Svetten rann av oss, men det var inte detta som resulterade i mitt missnöje. Det var att The Ark inte nådde fram längre. Tidigare var Ola så trovärdig när han berättade om kärleken till alla människor, hur olika man än var. Nu var han den största glamour divan jag sett, och det enda som han ville göra trovärdigt var att "vi kommer tillbaka nästa år, kom och se oss då också". Varför? Jag vill inte se dem om det ska vara så att berömdhet, pengar och glamour ska vinna över det verkliga livet, över sanningarna. Över att vara nere på jorden bland oss mänskliga. Det var dem inte, dem var bättre än oss, över oss, dem var bättre än oss människor. Det är inte vad jag kom dit för att höra.

En stor stjärna till Marit Bergman, som gav mig stor inflytande och har en fantastisk personlighet. Hon gav allt av sig själv, hon lös igenom. Jag kände hennes glädje. Tyvärr är hennes musik inte den bästa, men självklart kunde jag sjunga med till "I will allways be your solider" som måste vara den mest framgångsrika och bästa låten hon har gjort. Hon var bäst.

Backyard Babies, ett kärt återseende. Jag har tidigare sett dem ett antal gånger på "Where the Action is" och "sommarrocken". Jag och Älskling stannade kvar efter The Arks spelning vid den scenen och därav fick vi plats längst fram under Backyard Babies spelning. Dem var oerhört bra. Jag kunde inte många av låttexterna men det var ändå underbart att stå där framme, inget knuffande, inget svettande. Bara få står där och se dem. Visst var det lite obehagligt när jag kände en massa händer som försökte ta sig fram, dra upp min tröja eller trycka sig mot mig. Det kan jag leva med.
Det kunde knappast bli bättre. Dregen stal showen som vanligt och var snyggare än någonsin. Dessutom fick jag en ko och ett plektrum. Heja!

Förutom en obehaglig incident under The Ark konserten där en kille i princip försökt att strypa Älskling, jag bet honom i armen, och då blev han rasande och siktade ett hårt slag mot mitt huvud. Security vakterna var dock snabba att dra över honom över staketet. "Vi har haft problem med dig innan" sa dem. Tusen stjärnor till dem.
För att sammanfatta det hela var rocken bra, med flera bra band. Bandet Lillasyster som spelade sist ut var även dem överraskande bra. En lyckad kväll.