Varför ringde du mig inatt?


Jag dricker te och läser böcker, från tidig morgon till sen kväll. Jag fastnar i andra världar och blir yr och förvirrad när något utifrån ropar på mig, eller när jag måste slita mig från fantasin och gå på toaletten. Jag minns knappt var jag är, jag vet inte varför jag är där eller vad som händer med den förtrollade plats jag nyss befann mig på, i tanken. Jag dricker ännu mer te, som går rätt igenom mig och jag blir hejdundrans kissignödig. Jag läser ut en bok och börjar på en annan. Sätter mig på golvet som inte längre syns på grund av allt smutstvätt och bråte. Av alla böcker. Jag fastnar någon annan stans långt bort och stannar plötsligt upp i tanken när jag hör hur regnet smattrar mot min fönsterruta. Jag tänker, att nu är det verkligen sommarlov.

Jag stänger in mig bakom mina väggar och undrar om världen utanför dem inte längre existerar. Kan den ha försvunnit under de svala timmarna jag ägnat innanför dessa text täta väggar? Jag blir förvirrad och jag måste öppna dörren och se efter. Jag vågar inte tro vad jag ser.

Jag försöker att finna svaret. Jag pratar med väggarna men dem låtsas att dem inte hör vad jag säger. Dem ignorerar mig, dem ignorerar mina frågor. Dem vägrar ge mig svaret som jag vet att dem håller gömt. Är jag helt enkelt för liten för världen för att förstå? Eller är min okunskap så ofantligt stor?

Jag vet, att egentligen är det enda som fastnar på väggarna mina egna ord och frågor. Ingenting annat.

Sms skickat från: Älskling.

2007-07-22 13.36

"Hej älskling. Jag antar att du ligger i sängen och läser din bok..Men du har antagligen påbörjat en ny. Helst föredrar du sängen och boken före någonting annat, äta har du säkert glömt och datorn är inte att tänka på, inte heller att tillbringa dagen med mig. Tänkte bara säga att den 29 sep är det bokmässa i Göteborg. Nu vet jag att du ler med hela ansiktet, något fick dig precis att kliva upp ur sängen, för nu måste du skriva in detta datum i din kalender! I know it. Puss <3"


Jag läste vad mitt stjärntecken hade att säga om veckan som ska komma. Den lovar mig en super vecka, med mycket passion och kärlek. Mina drömmar kommer att bli uppfyllda. Är det med dig dem menar, stjärnorna? Syftar dem på din kärlek och passion, om drömmarna om dig? Då stämmer stjärnorna, det kommer att bli en super vecka. Handlar detta om någon annan? Det kanske inte alls blir som jag hoppats på, det kanske inte inträffar alls. Jag är trots allt född precis på gränsen från fiskarnas stjärntecken, så är det kanske tecknet efter fiskarna som passar mig bättre? Vilket det nu än är, så måste jag läsa det.

Kommer stjärnorna att svika mig?

Sms skickat till: Älskling

2007-07-22 13.48

"Underbara älskade fina, du känner mig allt för väl. Jag vet inte om jag ska bli förvånad och hävda att det är du som är synsk och inte jag, eftersom du gissade allting på pricken rätt! Jag har nyss börjat på en ny bok och det med bokmässan fick mig att klämma fram ett riktigt flodhäst leende. En sak hade du i alla fall fel om, att jag hellre läser böcker än att umgås med dig. Bruden, du är min favoritbok. Duvet (Hähä duvet..) det är nog bland dem bästa komplimangerna man kan få av mig. Jag saknar dig <3"

Sommaren har flutit på, dagarna har bara sprungit iväg. Inte bara sommarlovet har gått snabbt, utan hela året. Hela livet. Jag kan inte låta bli att få ångest över att jag snart ska fylla arton. Tänk om jag tvingas leva resten av mitt liv ensam? Jag kanske inte finner någon som är villig att älska mig. Att han ska förstå mig begär jag inte, för det gör knappt jag själv.
Tänk om jag låter hela livet springa iväg framför ögonen på mig utan att jag själv ens inser det? Jag super bort dagarna. Jag röker bort min hälsa. Jag skriver bort mitt liv och jag läser mig in i ensamheten.
Jag börjar få smått panik över vad jag ska göra med mitt liv, fast att jag inte har börjat mitt andra år på gymnasiet. Det går för sakta, tiden hinner springa iväg. Allting tar för långt tid. Jag vill att det ska hända nu, jag måste göra något viktigt med mitt liv och min framtid nu. Jag kan inte vänta på att skolan ska starta, att jag ska gå på meningslösa Engelska B lektioner samt Natur. Vad ska jag med det till? Jag ska skriva! Jag tänker sannerligen inte göra det på engelska. Inte tänker jag skriva en bok om lövens framtid eller om svamparnas uppväxt heller.
Jag är naiv till största grad. Jag är inte vuxen eller mogen nog att göra något stort och betydelsefullt med mitt liv än. Först måste jag lära mig att ta hand om det, om mig själv.

Det är bara denna veckan som har gått sakta, i en utdragen takt. Av längtan. Dagarna har känts långa och onödiga. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med dem. Jag har känt mig okontrollerad och frusen. Mitt sinne har varit jagat och jag kan inte släppa klumpen i hjärtat även om jag försöker förtränga den. Det går inte. Jag har väntat på den här dagen, söndagen. Och den skrämmer skiten ur mig.

"Jag åtrår honom endast för att jag behöver bli åtrådd för att överleva"

Hela tiden är det samma fråga, hur lär man sig älska? Måste man älska andra först innan man kan älska sig själv eller är det tvärt om? Kan jag bära mig själv men inte andra? Har jag burit mig själv under hela resans tid utan att själv inse det? Jag läser för mycket.

Nu har jag skrivit in det i kalendern.