Jag drömde om levande pepparkakor som repade sig mot varandra i olika dimensioner. 
Din haka mot min panna, min mun mot din hals, ditt pekfinger på min näsa. Din kropp som andas med min.

Det är kallt inomhus, kyligt inombords. Dina fötter är som istappar, mina ben skakar. Jag har gåshud, du har håriga ben och fjun på bröstet. Jag tycker illa om det, och klockan som tickar gör mig vansinnig. Du vill räkna sekunderna, tick-tacken gör dig medveten om när vi är tillsammans. Jag hoppas att tiden skall försvinna, den är obekant och absurd. Du tar ut batterierna ur uret, jag lyssnar till tystnaden.

Vi somnar i gryningen. Jag vaknar av slamrandet mot fönsteret, du vaknar av min irritation. Persiennerna gör oss båda instängda, samtidigt som vi gömmer oss från verkligheten. Mitt hår är smutsigt, jag känner mig äcklig. Så fort jag rör mig, rör du dig - du rör mig. Jag vågar inte röra mig, jag vill inte att du ska se mig, för tänk så är jag vedervärdig, motbjudande - ful?

Du är närgången, jag är orolig. Jag har ont i hjärtat, det kniper i bröstet, och du undrar varför jag är anfådd. Jag svettas, täcket är en farsot, min kropp är vämjelig.
 
Du är betagen, jag är konfunderad.
Jag vet inte vad jag vill, men du har förtröstan.