För somliga är det en hemsk och avskräckande titel, för andra, som jag, finns det en motvillig nyfikenhet och en skamlig lockelse hos läsaren gentemot allting som har en titel, eller en sammanfattning, som berör lidelse och död.

Detta är en sådan bok för de naiva med sitt vetgiriga begär efter kunskap om döden och önskan att förstå hur bristen på livslust förtärs och lämnar människan handfallen, intill sin dödsbädd.
Det ligger självfallet inte i allas intresse att visa ett så stort engagemang för döden att man luras av titeln till en bok. Det finns de som redan från början innan de införskaffat boken inser att den inte bibehåller titelns spännande standard. Innehållet är helt enkelt oredigt och otillfredsställande. Tillsynesvis avslöjar den inte alls dödens mörka hörn, och förklarar inte vilka ögonblick som som förtränger sanningen om döden. 

I stället bygger boken på en släkthistoria, det vill säga den danske författaren Knud Romers släkthistoria om man ska jämföra huvudpersonens namn med författarens, och eftersom dessa namn är densamma, antas att karaktärerna härstammar från samma ursprung. Ur ett historiskt perspektiv, om man är mycket väl intresserad av andra världskrigets följder för en dansk/tysk familj, så har författaren uppnått sitt syfte. För de som är intresserade av detaljerna över denna familjens generationers historia ,som hur man tillagar galosch enligt familjereceptet, är boken förträfflig.

Den som blinkar är rädd för döden briser i språket som är slappt i sin största enkelhet, förutom en del små ord som uppmuntrar till utveckling. Ett plus, med avsaknad av ironi, är att boken innehåller en hel samling med tyska fraser (översättningen står längst bak i boken), visserligen betydelselösa, men ger ändå ett genuint charmigt och hemtrevligt intryck.

Tyvärr är detta ännu en bok att kasta på hyllan, men efter två år med lekioner i det danska språket, och ett enormt intresse för andra världskriget, passerar Den som blinkar är rädd för döden inte obemärkt.