Visst, känns det fint att vara vid liv, en dag till? Visst, känns det fint nu?

Jag älskar hans skarpa stämma och fullvuxna skratt.
Den stimulerande känslan i bröstet - hjärtat som sällan upphör att slå.
Minnet av fuktiga läppar som bemöts.  

Jag vill jäkta framåt, och lägga min vänstra, frusna kind mot hans bröstkorg,
och åtnjuta ljudet av hans hjärtas fröjd, lungors verksamhet.

Men egentligen vill jag undfly dig.

Vet du hur många gånger jag har hört dig andas? Känt dina andetag mot min hals, min strupe? 
Jag har förträngt mitt hjärtas slag, mina lungors tillgång till liv, bara för att höra dig andas, i nattens tystnad.

en dag till.