Jag funderar över allt jag kunde uträttat om jag inte hade gett mitt hjärta till dig. Mina upplevelser hade förändrats, och nu i denna stund, hade jag befunnit mig med någon annan obestämd, men nära tillhands.

Vad ska jag ta mig till när hjärtat brister och alla illusioner om kärlek, lust, åtrå, passion, älskelse, upphör? Finns det verkligen en väg ur all lidelse, och efter all den smärta, finns det då någonsin en chans till ro?

Hoppet är det sista som lämnar människan. För första gången önskar jag att de orden var en mening utan innebörd, för om jag hade friget och övergett hoppet från den första stunden då han orskade mig grämelse, hade jag inte pinats av bedrövelse, som nu.

Ingalunda var det hans fel, det var jag som lockades av fantasin, varför upphör inte inbillningarna och mitt självbedrägeri?Jag vägrar att åter förskingra en sådan vacker själ i fiktion, låt mitt smutsiga sinne förgöras.

Gott nytt år, mitt smutsiga självbedrägeri,
du skall förskingras som ett löfte till det nya årets blottelse.