Jag önskar att Bengan var här, hundra gånger runt jorden och tillbaka igen. För, ja, jag kan faktiskt inte avslöja det, eftersom någon obehörig kan få för sig att läsa det. Jag ska skriva det lite kodat,
uppdraget slutfört; den lille kom, haha!

Supergay. Men jag är så äckligt glad att jag inte kan skriva normalt, det får bli ett ofullständigt skriftspråk rört till en osammanhängande röra. Men visst fan är det värt det, hundra gånger om. Åh, Bengt, om du bara vore här!
Jag tror nästan att de tre veckornas gågna depphumöret är försvunnet, och du är inte här för att uppleva min lycka.
Shit, en aning överdrift. Haha, men ändå happyfejs.

Kom igen Lena! för fan
"Åh gud det gör så ont att nåt
så nära kan va så långt bort!"

Idag är det den andra morgonen utan Bengan och Jess. Jag har fått ett uppdrag av Bengan att utforma en dagboksliknade rapportering till henne, måste jag i princip blogga varje dag. För om hon får chansen så kan hon läsa mina dags bestyr och misstag, som jag självfallet ska försöka att undvika de oundvikliga misstagen. Det blir inte lätt.
Detta får innefatta rapportering för dag ett :

Fredagen 15/2 2008

Jag hade en överfet sovmorgon, men min fulfeta dogge väckte mig halv sju när pappa hade åkt till Stockholm. Jag försökte ignorera honom men i stället förföljde hans gnällande mig in i drömmarna och jag kunde höra honom på avlägset avstånd. Tills sist stod mitt undermedvetna drömmande inte ut med hans gnäll och jag steg upp vid åtta. Frulle, datorn, sen skulle jag gå och lägga mig igen (utan att ha gått ut med doggen), men då ringde min ÄlsklingsBengt, så jag höll modet uppe och sen grät jag i två timmar och gick ut med gnällspiken.
Jag kunde inte koncentrera mig, och pluggade aldrig till mattetestet, som för övrigt var den enda lektionen jag hade, och nästan i princip den enda anledningen till att jag åkte hela vägen till skolan.
Varken Bengan eller Jess var ju där, och inte ja.

Jag hann i sista minuten skicka sms till Bengt att jag hade vunnit pusstävlingen. Jag fick biobiljetter och gick på bio samma kväll med Kim samt med Grannen som eftersläp. Vi såg Cloverfield, filmat ur ett amatörmässigt perspektiv, men jag gillade den. Det är inte min starka sida att se film, men för första gången kändes det nästan som jag var med i den! Om det är så alla filmfantasterna skapar sin fanatism kanske jag kan ge dem en uns av förståelse.
Åh, mitt i mellan, efter skolan och bion var jag hemma hos Grannen och käkade kanelbullar, o sen kaffe. Åh, najs Granne
aaaah,
detta går inte, jag är för glad!
Puss, för det är jag bra på!