Ibland vill jag förespråka för ett instängt liv. Tänk om jag, för en gång skull, kunde stänga ute omvärlden helt, vilka möjligheter, vilken chans till personliga angelägenheter!  Om jag kunde undvika de människor som kretsar kring mig varje dag, även de jag inte känner. Jag hade kunnat strunta i mitt hår och gå ut fullt naturlig med min tingeling-frissa, inget löshår, inget smink. Mitt hår hade äntligen fått vila, och jag hade inte behövt färga det fler gånger. Detta skulle innebära att jag inte längre vistades i skolan, vilken brilliant idé! Inga höga krav på prestationer, det skulle inte finnas några dåliga betyg.

Men, om det inte finns några dåliga betyg så finns det antagligen inga bra, och finns det inga bra betyg så har man inget mål? Dessutom, var skulle allmänbildningen komma ifrån? Min dator som inte ens har behörighet till internet? Utan skola föds ingen kunskap, och utan kunskap föds ingen ny värld. Vår existens skulle vara närmst onödig, Gud skulle egentligen bara behöva skicka ner oss från himlen, sätta oss under ett träd, med trädstammen som ryggstöd, och med en dator i handen. Vi kunde fått vara mänskliga maskiner åt honom, datorslavar, som skrev intressanta och välarbetade stycken, som Han, den store, kunde använda för att skriva en bok som skulle nå topplisterna för att konkurrera med Camilla Läckberg. Fast då måste Camilla Läckberg vara någon slags deckare gud, annars skulle inte den allsmäktiga ha någon att rivalisera med, alltså finns det mer än en Gud! Om man bortser från att Camilla Läckberg inte skriver som en gud.

Förutsatt att jag hade trott på Gud, vilket jag inte gör, och må han förlåta mig om han nu verkligen finns till trots mot mitt tvivlande. Hela min teori skulle dessutom förutsätta att hela mänskligheten skulle vilja ge upp sina liv för att slippa färga håret och i stället ty sina liv till Guds nyvunna teknologi. Tyvärr känns den visionen inte särskilt trolig, utan mina planer skulle bara innefatta ingen annan än mig själv.

Min plan innehåller också en del brister, eftersom det finns andra saker än förbipasserande människor här i värden. Vad skulle Bengan säga? Mina föräldrar? Mina syskon? Kärringen till syokonsulent?

Detta var bara mina egna tankar efter ett kravlöst samhälle. Men jag inser att de flesta av de kraven, te x om hur vidare jag vill gå utan löshår eller inte färga håret, handlar inte om samhällets krav på mänskligheten, utan mina krav på mig själv.