Det är som att jag har ett odjur inom mig, som river och sliter isönder kläderna från min kropp så att natten vilar mot mitt nakna bröst. Jag ylar och skriker i raseri och genom vemod. Jag avksyr min inre sida, denna defekta varelse som lever inom mig och som nu plötsligt har tagit sig fram i månljuset.

Jag vill klösa och riva i sönder min hud som en gång var så mjuk och vit som nu har blivit grå och torr som fnöske med kraftig hårväxt. Mina tårar strömmar ut av all sorgsenhet. Jag plågas av ett hjärta som värker så innerligt hårt, att hur mycket jag än försöker hålla tillbaka mitt inre monster så går det inte att hindra att det monster som värker inom mig egentligen är den kärlek jag inte vågar synliggöra för dig.