"I Vita Nuova, som ju är den första "kärleksromanen", skriver han(Dante) om denna Beatrice på ett tråkigt och enhanda sätt, han redogör nämligen bara för sin egen kärlek. Och den är egendomlig; han har bara sett henne, de har utbytt blickar, hon är knappast verklig, och han är egentligen ointresserad av henne. Det som intresserar honom är hans egen skrift. Dantes saknad efter Beatrice är så ljuv, så skrivtekniskt kreativ att han vill ha den kvar. Visst är det befängt."

Anders Paulrud

Jag är lite Dante och befängd.