Jag äter "nattamaud" - chips, grovt bröd, räksallad med kvadratformade räkbitar i, vilket får mig att associera med Siesta (i och för sig var den räksalladen varm efter två dagars het sommarvärme i ett tält). Jag tänker på Håkan, tillvaron, men framför allt dig. Bilder passerar, för om jag hade kunnat se oss ur en annan människas perspektiv, ur andra ögon, skulle jag sett oss, fara i full fart ner för en backe i sommarlovets frihet, med vinden i håret, och halsen full av sång, och ljummen öl i handen. Och framför allt en godispåse, eller två, placerade i cykelkorgen. Skulle du råna en bank för oss tvååååå åå?

Vi har så många andra fina minnen tillsammans, som jag hade gett min själ för att uppleva igen. Det är därför jag är så sorgsen denna afton, jag vet inte om det är årstiden, eller våra wanna-be-dieter, som gjort att jag inte upplevt den känslan på mycket länge. Missförstå mig inte, för visst känner jag innerlig glädje när vi fnissar i varandras famn, så som lekfulla små barn.. men jag är orolig över att de äkta stunderna av vänskap och glädje inte ska infinna sig lika ofta. Så att jag, eller kanske vi, misstror varandra, eller glider isär varandra på en annan nivå än ett simpelt gräl.

Samtigigt så är min kärlek till dig helt ofantlig, ja mer än en 3 ton elefant, och lite därtill. En plats, en kväll, en dag, en lång lång tid, skulle inte bringa mig lycka, om inte du var där för att förgylla varje ögonblick. Tanken på att vi någon gång skulle skiljas åt känns otroligt trångsynt. Vi är som ett gammal par, visst har vi våra meningsskiljaktigheter, men det är fortfarande vi. Tar inte långa parrelationer slut?
 
Är det mig det är "fel" på? Har jag fått ett dominantare sätt, är jag störig? För visst är det en självklarthet att ord av förakt talas bakom min rygg. Men det är en human social egenskap som tillhör alla. Jag önskar så innerligt, att det inte är jag som bär skulden för att tillvarorn har förändrats, att det är jag som har förändrats. Men det går inte att ungdå tanken att det är ingen annan än jag som har förstört en bit av den kärlek som jag önskar och behöver från dig och mig.
Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.