Gryningen smakar hallongodis, och jag ser den söta smaken i min mun.

Inga hallonbåtar som för storm med sig och lämnar staden i mitt hjärta plundrad av allting med värde. Sötsakerna ska föreställa hallon, uppbyggda på gelatin och sockor som är skadligt för själen - det finns ingen vacker detaljrik skiftning i bäret.

Riktiga hallon plockar man bland brännässlor i snåren under den sena våren. Färska hallon smakar surt, nästan lite beskt, men är varma och mjuka efter vårsolen.

 Med rädsla för allt detta ärliga, alla dessa sanna smaker, är jag förtörnad och bergtagen med kliande utslag som aldrig dör. 

Jag undrar vilken sort du är, en söt men falsk charmör, eller en mogen frukt, tröstens sändebud, eller hoppet till kärleken? Vilket hallon är du, älskling?