Och jag hoppas att du ser mig nu, och jag hoppas att du hör mig nu.

   


Det är så enerverande och underligt att man fortfarande är som ett naivt förälskat kärlekspar, som går längs havskanten och känner saltet från varandras tungspetsar, samt sandkornen på underläppen efter blöta, isnande, fingertoppar, utan att ha insett, hur bittert allting smakar efter natten, med de vassa stenarna som skär upp sinnen ur halsen, och hur skriande ont det känns, när kärlekssjälen i mellan två älskande, lämnar oss.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: