Jag sitter i sängen och fryser samtidigt som jag har Bonniers ordbok i knäet. Jag blädrar igenom boken och griper tag om en rejäl bunt med sidor och sen trycker jag med tummen mot sidornas rygg och drar tummen längs med sidorna till jag i mitt sinne har besämt mig för att här stannar jag.
   
 Utan att titta ner i ordboken öppnar jag upp den sida där mitt sinne och min tumme har besämt sig för att stanna. Jag tittar fortfarande inte, men jag vill gärna ljuga för mig själv och säga att jag inte tittar alls så att jag kan tjuvkicka lite grann, men det gör jag inte den här gången.
    
Jag håller hela handflatan utsträckt över den sida jag valt utan att se, och känner med handen över den blanka sidan. Det luktar papper, bokpapper, det luktar ord för att jag vet att här är ett ord jag kommer att välja, som ska tillhöra mig, som har en stor betydelse för mitt dgliga liv.
    
Jag tycker ihop handflatan och använder mig av pekfingret för att dra längs med sidan, jag vill inbilla mig att jag kan känna hur orden buktar ut bara för mig, så att jag kan känna hur de lever. Hur orden berörs av mina smekningar. 
 
  Till sist stannar jag med pekfingret utan att titta på vilket ord det är, utan jag bara stannar på måfå på sidan och hoppas att undertill ska det finnas ett ord i fetstil som betyder allt. Jag böjer sakta ner huvudet mot ordboken och kisar först lite med ögonen för att upptäcka att mitt pekfinger faktiskt har landat på ett ord i fetstil. Jag öppnar upp ögonen helt och läser: "hydrofor [-få:r] automatisk pumpverk med vattenbehållare".