Idag känns det lite bättre, men det är nätterna som är svåra och jobbiga. Jag ligger bara och grubblar över hur långt och oändligt avståndet är i mellan oss. Jag funderar på att gå och lägga mig nu, så kanske jag slipper sova i natt. Jag gör allt för att slipper uppleva den hemska studen av ensamhet innan jag somnar, då alla bilder av oss passerar innuti mitt huvud som får mig att åtrå dig.