Vi låg i baksätet tätt intill varandra. Jag lutade min panna mot din samtidigt som jag lutade kinden mot din jacka som vi hade knölat ihop och använde som huvudkudde. Jag var så nära dig att jag fick titta lite snett nedåt för att se ditt ansikte under täcket. Dina ögon glittrade när du log och talade till mig så jag vågade inte se på dig, utan jag blundade för att inte visa hur svag du gör mig.

Vet du hur det känns att ligga hos dig? När jag betraktar ditt mjuka ansikte med dina vackra anletsdrag gör det ont inom mig för jag är inte kapabel till att uttrycka ett enda ord för att beskriva hur mycket du har växt i mig. Du är en renhjärtad och vacker människa och jag är så rädd för att om jag ens ger dig en endaste blick för mycket eller för lite, så kanske du inte finns kvar där när jag öppnar upp ögonen igen.