"Du vill hålla om henne utan att bry dig om något annat, älska med henne om och om igen. Du vill föra in dina fingrar i henne och du vill att hon ska känna sig igenom varje skrymsle och vrå på din kropp. Och när du har dött vill du bli till en berättelse, till en sekvens av bilder som bränt sig fast i hennes hjärta. Du vill vara älskad av henne varje kväll i minnenas värld." Ur Kafka på stranden av Haruki Murakami

Jag tror att det är en form av begär som alla människor har, att man vill bli ihågkommen, och älskad efter sin död. När jag läste stycket ur Kafka på stranden så önskar jag att jag kommer bli passionerat älskad av någon, som fortfarande kommer se mitt ansikte framför sig efter min död. Som minns de minnen vi delade. På samma sätt kommer jag att älska honom.