Boktjuven

 "Var fanns någon som kunde mildra att man rövade honom på hans liv? Vem fanns där som kunde trösta honom när livets matta rycktes bort under hans sovande fötter?"

Ur Boktjuven av Markus Zusak, Del tio, Världens undergång (Del II) sida 563

En bok som Boktjuven av Markus Zusak måste man njuta av under en lång tid efter att man har läst ut boken. Jag har inte läst något av Zusak tidigare, men jag kommer att göra det nu. Jag fick upp ögonen för Boktjuven när jag läste om att den handlade om andra världskriget, det dröjde inte länge förrän jag satte näsan mellan sidorna i Boktjuven.

Jag tycker Zusaks poetiska språk är lite överskattat, för att det inte existerar så mycket poetisk touch i boken förrän i slutet. Det fantastiska med Boktjuven är inte språket, utan själva handlingen och sättet den berättas på, av Döden. Ett flickas liv sett ur ett barns ögon blandas med den ondskefulla omgivningen där Döden härskar. Detta blir genast en extraordinär och mycket spännande handling till skillnad från om det bara skulle handla om en flickas bokintressen.

Det jag gillade alldra bäst var slutet på boken, där Zusak väver in vackert språk tillsammans med döden. Det jag inte gillade med boken var bokens sista mening. Jag trodde att Dödens sista ord skulle vara något poetiskt och sorgligt, inte något spöklikt. Jag vågar inte berätta hur boken slutade för er som inte har läst den än, men jag råder er att läsa Boktjuven, den är värd alla 585 sidorna!


Postat av: LaLizita

Sv: Ok, ska se om jag får tag på boken! Tycker absolut du ska se filmen iaf :) Mycket sevärd!



Hoppas du haft en bra lördag!

2010-05-09 @ 00:00:21
URL: http://lalizita.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: