Jag fläktade upp natten och rev upp sårskorporna av oläkta känslor och ältade mitt lidande allt för länge. När jag till sist somnade drömde jag om hur jag körde på inre ringvägen som var alldeles fylld av blod. Det var som ett gigantiskt blodbad där det stod poliser, ambulanser, brandmän och människor som led liggandes på marken. När jag körde i cirkulationsplatsen trodde jag att hemskheterna skulle vara avta men när jag körde av såg jag ytterligare skrot som var resterna efter en bil där det stod en brandman och kräktes blod. Jag körde vidare över levande, halva, kroppar med sargade ansikten.
Där någonstans vaknade jag av alldeles för lite sömn och med en dröm och ett samvete som kommer plåga mig hela dagen. Måste varit den i särklass bästa natten att vakna upp ifrån? Det går egentligen inte att jämföra med den natten man vaknar upp med svullna ögon med avsaknaden så påtaglig, och inser att han inte älskar mig längre.
