Jag har strövat utan mening i två månader och vandrat in i november. Jag trodde att jag skulle se hösten virvla utanför fönstret från din sängkant. Du skulle hålla om mig, bädda ner mig, omsluta mig och skydda mig från kylan. Snart har hösten passerat och jag har inte vaknat upp i din bädd och sett löven falla utanför fönstret en enda gång. En sådan tomhet.