För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar

Det är nog bara jag som lyckas få med ett stort och fett fingeravtryck mitt på Håkan Hellströms nya platta när jag ska fotografera den. Tror ni dessutom inte att så fort jag kom in med skivan innanför dörren så tappade jag den i golvet så att fodralet sprack?
Hur som helst så försöker jag att fokusera på studierna men min hjärna stretar hela tiden emot. Som tröst i dessa jobbiga dagar så lyssnar jag på Hellströms nya skiva, Två steg från paradise, som spelas i bakgrunden medan jag desperat försöker förstå vad det är jag läser.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: