Himlen öppnade sig när vi möttes på kullerstensgatorna. Luften var varm i augusti när vi satte oss ner på uteserveringen under markisen och såg ut över människorna som passerade och försökte fly undan regnet. Vissa människor sprang förbi, andra ställde sig i närmaste portingång och sökte skydd. En yngre man traskade oberört förbi med en genomblöt klädsel. Vi satt stilla under markisen och kände märkbart hur den delade av världen till vi och dem. Jag tänkte att det är ett dumdristigt beslut att försöka fly från regnet eftersom det tillsynesvis borde vara omöjligt. Men vi lyckades.