Vi fikade på en uteserveringen på gågatan i Malmö. Jag åt en dyr räksallad och du åt upp mina brödkutonger. Jag drack en stor kaffe och du drack en liten med lättmjölk. Det tog mig två timmar att upptäcka att du bar svarta glasögon som ramade in ditt ansikte. Jag välte askkoppen på bordet och du försökte fånga den med ett diskret utfall med vänsterhanden, men den slog hårt mot marken. Det låg fimpar kvar på kullerstensmarken runt vårt gråmelerade bord och folk runt omkring stirrade. Fast jag endast bar en svart skjorta och hade nakna ben beskrev jag min längtan efter hösten och att få bylta på mig. Jag stod kvar och pratade om ovissheten när caféet hade stängt fast att du stod och hoppade på stället och var frusen. Vi sa adjö och jag promenerade ensam genom stadens smågator och tittade i skyltfönstrena utan att se. När jag kom hem hade tiden stannat.