Rastlösheten

Jag låter den omfångesrika morgonrocken värma mig medan kaffekoppen värmer mina händer. Jag ser på Dawsons creek avsnitten baklänges. Jag längtar efter hösten och friheten som den bär med sig. Jag vill börja leva mitt slutna liv i en egen bostad. Trots att lördagsförmiddagen inledes med ett tufft spinningpass som skänkte mig ett gott humör så är jag nu uppfylld av rastlöshet.

Då är vi två! Längtar också till hösten, med massa nytt och rutiner :) nu känns allt bara trist!

Du skriver verkligen vackert. Det är som poesi. Hur bor du nu? Länktar du efter ensamhet? Jag har ett väldigt dubbelt förhållande till ensamhet. Är lite av en ensamvarg men är smatidigt rädd för att bli ensam. Men det kanske ligger en viss skillnad i det. Hoppas du får en trevlig lördagkväll i allafall :)