Världsdagen för psykisk hälsa

Idag kan man på Gustav Adolfs torg, mellan kl 12-15 i eftermiddag, komma och lyssna på människor med erfarenhet av psykisk hälsa/ohälsa. Malmö stad uppmärksammar idag världsdagen av psykisk hälsa. Flera brukarorganisationer kommer komma dit i eftermiddag för att berätta om sina erfarenheter.

Jag tycker att det är en fin tanke att uppmärksamma en sådan dag, men för mig tycks det också oförståligt att det också finns människor som knappt verkar medvetna om den psykiska ohälsan idag. Visserligen är jag i kontakt med detta område dagligen då jag studerar, men jag blir lite förargad över att det ska krävas en världsdag för att uppmärksamma att väldigt många människor i dagens Sverige lider av psykisk ohälsa.
Jag antar att man ska se världsdagen för psykisk hälsa i ett mer hedrande och uppmuntrande syfte, vilket jag också gör. Men jag tycker att det är tragiskt att tanken och viljan att hjälpa andra människor i utsatta situationer inte finns hos andra hela tiden. Faktum är att många människor saknar en tillräckligt utvecklad empatisk förmåga. Det låter kanske hårt, men det är rättframt och sant.
När jag startade min utbildning uppmanade våra kursansvariga lärare att rannsaka oss själva för att verkligen vara säkra på att vi hade en tillräcklig omvårdande och empatiska förmåga inom oss. Annars, milt sagt, så är det bättre att avlägsna sig. Jag tycker faktiskt inte att alla människor ska få arbeta med ett socialt arbete, och detta gäller inte enbart inom vård och omsorg, utan alla sociala arbeten där man ska hjälpa andra människor, t e x skolväsendet.
Jag tror att en av anledningarna till att så många människor, både vuxna och barn, trillar mellan stolarna och aldrig får den hjälp de behöver beror till stor del av inkompetent personal. Empatilös personal, som går enligt regelverket i ordningsföljd och följer en osynlig manual om hur psykisk ohälsa bör te sig hos alla människor utan att läsa mellan raderna.
Den psykiska ohälsan är individuell, och ter sig olika beroende på människa, sytom och sjukdom. Även om man skulle fastställa att två personer har samma diagnos, så innebär detta inte att behandlingen är densamma för båda. Psykiska sjukdomar går inte att dra över samma kam, det är individen som skall vara i fokus.
Avslutningsvis är jag fruktansvärt frustrerad över att alla typer av psykisk sjukdom ständigt ska ifrågasättas. Men aldrig skulle människor få för sig att ifrågasätta någon med fyskiska åkommer. Har du verkligen cancer? Nej, jag tror inte det. Jag hoppas att kunskapen om psykisk ohälsa/hälsa ska leda till att det blir allmänt accepterat att vara psykiskt sjuk, vilket det borde vara redan i dagsläget då var fjärde man och varannan kvinna någon gång under sin livstid kommer drabbats av en deprission.
Jag kommer själv befinna mig på Gustav Adolfs torg i Malmö idag, och jag tycker att ni också ska göra det. Om ni ändå har vägarna förbi, så titta förbi, gå en sväng eller lyssna en halvtimme. Det gör skillnad.

Postat av: Emelie

Bra skrivit! Det är så sant. Har självt haft djup depression som jag inte gjort någonting åt utan tagit hand om mig själv. Nu är det mycket bättre, men har lätt för att vara riktigt ledsen vissa dagar.

2011-10-08 @ 12:43:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: