3. Ett fint idrottsminne
Jag kan inte direkt komma på ett fint idrottsminne, tvärt om är det lättare för mig att minnas de idrottsminnena som smärtade eftersom det är dem som satte sina spår. Men om man bortser från dessa har jag alltid sett träning som någonting fantastiskt roligt, och jag har helt enkelt otroligt roligt varje gång jag tränar!
Men ett fint idrottsminne var bland annat när jag var i trettonårsåldern och gick en promenad genom sommarkvällen med mina föräldrar och jag och min pappa fick för oss att vi skulle springa ikapp. Själv trodde jag att jag uppenbart nog skulle vinna över honom men ack så fel jag hade, han rusade förbi mig! Det var fint, fast att jag förlorade.