Idag kom jag att minnas förra våren när jag försökte springa i skogen. Jag erinrar mig om att jag oftast inte orkade genomföra hela milen i ett svep, och framför allt hur jag fasade och kämpade över en riktigt tung backe med ännu tyngre fötter. Men så idag, efter att ha sprungit milen med lätta steg så var min första tanke att; jag hade lätt kunnat springa en mil till. Visst är det underbart när man kan se tillbaka och inse hur mycket man har utvecklats?