Det visade sig att de komponerat filmen väldigt bra (känslor, spänning, sex, sorg, glädje och skräck i ett), och i min mening den hitills bästa utav de utkomna filmerna i Twiligt-serien. Jag rekommenderar att ni ser den, speciellt för er som inte läst böckerna så tror jag den kommer slå er med häpnad.

Lite motvilligt måste jag också erkänna att även om det enbart är i undantagsfall som jag tycker att filmatiseringen av en bok är bättre än själva boken, tillhörde Breaking dawn part 1 en utav dessa sälsynta undantag. Se den, ni kommer att lämnas med den bitterljuva otåligheten över vänta på den kommande filmen, part 2.

Frukostera, är i min mening, den bästa bloggen om just frukost. Mycket nytänkande och frukostglädje, och hon har till och med släppt en egen bok om frukost! En blogg som jag följer dagligen som får mig att dreggla inför dagens godaste mål, frukosten.

Benita, är en stark tjej med mycket god energi som speglar av sig till sina läsare (så som mig). Hennes blogg handlar bland annat om hennes spännande viktresa. En positiv och härlig blogg med fina vardagsbetraktelser och tankar. Ett varmt tack till er, för era inspirerande bloggar!

Detta var inte det värsta, utan efter allt prat om bemötande, var det två äldre herrar som ville ställa frågor. Varav den ena blev tillrättavisad då frågan inte berörde ämnet (bemötande) och den andra undrade hur han skulle få tag på en broschyr om vad just som nu sades på scenen, och sa att han inte kunde finna denna då det fanns som han uttryckte det: 25 000 andra broschyrer i tältet. Då gjorde sig "programledaren" lustig på hans bekostnad och mötte honom med stor skeptis. Trots att hela eftermiddagen handlat om hur avsevärt det är att bemöta människor på ett bra sätt och hur mycket psykiatrin "utvecklats" inom bemötandet mot sina patienter. Men inför folkmassan visar de hur exakt man inte bör uppträda. Varför låter man inte en man ställa en fråga som inte berör ämnet bemötande, när det står klart och tydligt på hemsidan att man är välkommen att ställa frågor? Frågan berörde fortfarande psykisk ohälsa och om man nu inte kan svara på frågan, kan man tydligt och artigt säga att vi för tillfället inte har svaret på den frågan? Och om en äldre herre inte kan finna broschyrerna, varför hjälper man honom inte till rätta med värme och empati?

Det är däri det stora felet ligger, man kan inte klistra på ett trevligt leende och uppträda artigt för att det ska klassas som ett gott bemötande inom vården, man måste vara genuint vänlig och empatisk. Det känns som att det måste vara uppenbart att personen framför en lider av en psyisk åkomma för att psykiatrin idag ska vara trevliga sitt bemötande. Om det sedan står en ung pigg tjej där, eller som i detta fallet, en äldre herre, så existerar inte längre faktumet att man ska visa ett gott bemötande. Det borde gälla för alla människor, oavsett om man är sjuk eller icke. Ett genuint bemötande ska gälla för alla individer och i alla situationer.

Nu ska jag dricka mitt svarta kaffe och äta stekta ägg, plus läsa ett par kapitel i en av mina böcker innan jag beger mig ut på en morgonpromenad. Sedan får jag se hur pass disciplinerad jag är, annars måste jag nog åka in till skolan, för jag brukar studera bättre där. Var och hur gör ni för att prestera till max?

Ja allting flyter på helt enkelt (till och med tepåsen flyter),förutom en sak; träningen. Det blev ingen träning alls idag, jag har helt enkelt inte tid. Men i morgon ska jag hinna med ett cirkelgymspass och sedan har jag kortare dagar i skolan så att jag hinner med det också. Jag får helt enkelt accpetera att det blir lite sämre prestation från mig på träningsfronten denna vecka. Nu väntar sängen, god natt och sov gott!