Detta var inte det värsta, utan efter allt prat om bemötande, var det två äldre herrar som ville ställa frågor. Varav den ena blev tillrättavisad då frågan inte berörde ämnet (bemötande) och den andra undrade hur han skulle få tag på en broschyr om vad just som nu sades på scenen, och sa att han inte kunde finna denna då det fanns som han uttryckte det: 25 000 andra broschyrer i tältet. Då gjorde sig "programledaren" lustig på hans bekostnad och mötte honom med stor skeptis. Trots att hela eftermiddagen handlat om hur avsevärt det är att bemöta människor på ett bra sätt och hur mycket psykiatrin "utvecklats" inom bemötandet mot sina patienter. Men inför folkmassan visar de hur exakt man inte bör uppträda. Varför låter man inte en man ställa en fråga som inte berör ämnet bemötande, när det står klart och tydligt på hemsidan att man är välkommen att ställa frågor? Frågan berörde fortfarande psykisk ohälsa och om man nu inte kan svara på frågan, kan man tydligt och artigt säga att vi för tillfället inte har svaret på den frågan? Och om en äldre herre inte kan finna broschyrerna, varför hjälper man honom inte till rätta med värme och empati?

Det är däri det stora felet ligger, man kan inte klistra på ett trevligt leende och uppträda artigt för att det ska klassas som ett gott bemötande inom vården, man måste vara genuint vänlig och empatisk. Det känns som att det måste vara uppenbart att personen framför en lider av en psyisk åkomma för att psykiatrin idag ska vara trevliga sitt bemötande. Om det sedan står en ung pigg tjej där, eller som i detta fallet, en äldre herre, så existerar inte längre faktumet att man ska visa ett gott bemötande. Det borde gälla för alla människor, oavsett om man är sjuk eller icke. Ett genuint bemötande ska gälla för alla individer och i alla situationer.