Sorgsamhället
Jag njuter av den bitande kylan och tittar ut över folkmassan och tänder en cigarett. Jag ser hur människor passerar, bland annat en äldre man i en dyr, handgjord, kappa, arm i arm, med en yngre kvinna, ett magert barn som haltar och gråter. En kvinna ser vilsen ut.
Jag lyssnar till det tunga kraset av en ensam och tjock mans tuggande. Han sitter allena och äter och stirrar uttryckslöst ut mot vägen från en restaurangservering. Jag ser hur mörkret når var enda minsta vrå i alla gränder och portar, och det är först när jag tittar riktigt noga som jag kan urskilja sorgsna ögon som bryter igenom den mörka tystnaden.
En skål faller till den smutsiga marken och delar upp sig till rakbladstunna skärvor som kommer att ge sår åt den gamla dam som tappade skålen och sin sista måltid. En man traskar över torget med sin käpp, han hör damens klagosång och rop på hjälp men låtsas inte om det.
Jag tappar andan för en kort sekund och när jag slår upp ögonen igen efter att ha kipat efter luft och sen står hon där, och sorgen i samhället existerar nu inte längre.
Den tjocka mannen sitter med det haltande barnet och skrattar åt barnets charader. Lamporna tänds och mörkret försvinner, under lamporna promenerar nu ett förälskat par. En gammal dam sitter på en bänk och njuter av att hon har levt lyckligt liv.
Hon ler igenom den nu obefintliga sorgen och den vassa kylan, och jag ler tillbaka, och hela världen ler med oss.
Rättspsykologi
1. Psykologi: Rättspsykologi 15 hp
2. Psykologi: Hälsa och välbefinnande 15 hp
3. Socialantropologi: Våld i krig och fred 7,5 hp
4. Den moderna litteraturens klassiker 7,5 hp
5. Mänskliga rättigheter 1 1-30 hp
De flesta kurserna jag har valt är i Lund, men även på Malmö Högskola samt i Kristianstad. Visserligen är jag inte så sugen på att penda två timmar dit och lika många tillbaka för att läsa en kurs på 7,5 hp, men själva kursen tilltalar mig väldigt mycket. Jag får se hur det blir, jag är inte speciellt nöjd med studera.nu från när jag sökte i höstas eftersom det är så jävla svårt att över huvud taget förstå hur man ska logga in på hemsidan. Jag hoppas att allt besvär leder till goda resultat. Önska mig lycka till.
Täcket
När mina ögon svider av trötthet och min kropp är utmattad av sinnesförvirring och rumlande trillar jag baklänges ner i en mjuk bädd. Jag ligger naken och stirrar upp i taket, livlös, med intetsägande tankar. Jag trycker ihop täcket så som om jag försökte knåda ihop det till en avlång deg och trycker det emot min vänstra kind. Jag njuter av värmen och tryggheten från att luta och stödja ansiktet mot något så mjukt och behagligt.
Föreställningen om att det är mer än bara ett sängtäcke väcker mina lustar. Det kunde vara en människa som jag vilar mot, någon som delar med sig av sina andetag, en man som vilar med sin kropp emot min. Men min fantasi förstörs när jag försöker att känna hans doft och smaka på sötman från hans hud. Det är då jag inser att det fortfarande bara är ett täcke, eftersom det inte doftar man eller smakar kropp. Det luktar som mig.
Jag är måttligt övertygad om att ni någon gång måste ha placerat er egen hand på er höft och innerligt önskat att det inte var er egen? Ni måste väl ha önskat att det hår som snuddar vid er i nacken är en smekning och att han plötsligt ska ligga där, verklig?
Jag somnar till slut med täcket helt slutet tätt omkring mig.
Född att älska, igen
"Det finns mer hunger efter kärlek och uppskattning i världen än efter bröd."
MODER TERESA
Sept. 23, 2009
Så när sluter vi ögonen i ro, drar täcket över huvudet, ler, och somnar med ett gott samvete? När vi andas in vårt sista andetag?
Jag vet inte hur jag ska göra för att undvika att vara den egocentriska människan som vi i grund och botten alla är. Jag försöker att behaga, tillfredsställa och leva upp till den människa som jag vill vara och som jag tror att jag är. Trots allt kan jag inte låta bli att handla på ett sätt som inte tillfredsställer allas behov utom mitt eget. Jag tror att jag är oförmögen att göra mig av med dessa samvetskval fram tills jag inser att jag inte är ensam om att uppleva dem. Men det ändrar inte den starkaste övertygelsen av dem alla, att jag älskar er.
Humor
Mjölken skär sig.
Find me here
Ju mer jag tänker på det så måste jag till sist inse att jag behöver vara ensam. Jag är trött på att vara kär i kärleken.
'Cause I don't shine if you don't shine
Känslomässig förlamning
Jag lider av förlamning av högsta graden. Jag oförmögen att andas, inkapabel till att känna, till tänka, till att leva ut mina lustar och uttrycka den extra uns av enegi och livslust som jag behöver för att att skriva, läsa och leva vidare. Mina tankar fylls åter och åter igen av vanvett. Jag är ur stånd till att uttrycka den minsta känsla. Jag är inte känslokall, tvärtom. Mina känslor har svämmat över och jag håller på att drukna av svidande känslor av sorg, hjälplöshet och tomhet. Jag är inte hjärtlös, mitt hjärta är bara inkapabelt till att fortsätta slå.
Men så plötsligt lättade ett litet bekymmer från mina axlar, så att den isande vattennivån sjönk och jag är inte stel och kvävd av känslomässig förlamning. En liten röst, ett varmt inre, ett ljus, ett fallande visnande löv i ensamhetens kyliga vind sjönk och sa: fortsätt.
Jag har öppnat en bok igen och har redan nått mitt andra kapitel.
Ditt hjärta i min hals
Jag kan inte andas längre, inte tala, och inte prata. Jag kan varken skratta eller le.
Jag är så rädd för att röra mig, bita ihop och säga ifrån. Jag är rädd för att andas.
CSI
Ordboksleken
Utan att titta ner i ordboken öppnar jag upp den sida där mitt sinne och min tumme har besämt sig för att stanna. Jag tittar fortfarande inte, men jag vill gärna ljuga för mig själv och säga att jag inte tittar alls så att jag kan tjuvkicka lite grann, men det gör jag inte den här gången.
Jag håller hela handflatan utsträckt över den sida jag valt utan att se, och känner med handen över den blanka sidan. Det luktar papper, bokpapper, det luktar ord för att jag vet att här är ett ord jag kommer att välja, som ska tillhöra mig, som har en stor betydelse för mitt dgliga liv.
Jag tycker ihop handflatan och använder mig av pekfingret för att dra längs med sidan, jag vill inbilla mig att jag kan känna hur orden buktar ut bara för mig, så att jag kan känna hur de lever. Hur orden berörs av mina smekningar.
Till sist stannar jag med pekfingret utan att titta på vilket ord det är, utan jag bara stannar på måfå på sidan och hoppas att undertill ska det finnas ett ord i fetstil som betyder allt. Jag böjer sakta ner huvudet mot ordboken och kisar först lite med ögonen för att upptäcka att mitt pekfinger faktiskt har landat på ett ord i fetstil. Jag öppnar upp ögonen helt och läser: "hydrofor [-få:r] automatisk pumpverk med vattenbehållare".
Hycklare
Renhjärtad
Jag avundas din oskuldsfullhet och den frid som vilar inuti dig när du sover med tunga andetag och hur dina ögon lever i natten när du bevakar mig av omsorg och tröst. Du är en ung men en renhjärtad man. Jag är en ung kvinna, vars sorg driver mig bakåt och jag är rädd för att mitt förflutna hindrar mig från att leva i nuet, med dig. Jag önskar att mitt sinne hade varit lika fridfullt och enkelt som ditt så att jag hade kunnat leva med dig.
Om jag bara kan få höra dig andas igen.
Whenever I'm alone with you
Tänk dig för!
Du skulle kunna och har gjort det förr.. Men ditt samvete dödar dig. Du kan absolut tycka om någon, kanske till och med älska någon. Men du är lite rädd för ett fast ...och stadigt förhållande. Rädd för att du ska bli bedragen och lämnad ensam. Därför vänder du på steken helt utan anledning och gör det som DU fruktar mest att bli utsatt för. Lär dig att lita på känslor. Du förtjänar det.
Jag vet, det är bara ett test från facebook, men varför träffar det så hårt då?
Tystnaden
Det skarpa begär vi har att få tala med varandra, berätta historier för varandra, får inte träda fram. Jag tillåter mig inte att måla upp mina drömmar för honom, mina fantasier. Jag får inte berätta om mina djupaste tankar och han vågar inte berätta hur han känner just nu i denna kortvariga stund. Ingen av oss vågar berätta hur mycket vi tycker om varandra. Trots att hans mun ständigt letar efter mitt bröst och stannar kvar med sin mun som ett ensamt barn som letar efter att livnära sig i sin moders famn.
Trots att han håller om mig så hårt, kysser mig så ömt och att jag besvarar hans minsta rörelse, så är vi ändå tysta. Det vilar en tystnad som är svår att bryta, eftersom vi försöker följa våra antaganden om vad han känner när jag rör vid honom. Hur vet han vad jag känner, och hur vet jag vad han tänker? Varför är vi så tysta?
I thought that I heard you laughing
En liten del av mig själv förtviner när jag ser ditt skratt framför mig.
En del i taget förmultnar varje gång jag tänker på dig.
Och nu gror nya känslor inom mig.
The Cure- Mint Car
The sun is up
I'm so happy I could scream!
And there's nowhere else in the world I'd rather be
Than here with you
It's perfect
It's all I ever wanted
I almost can't believe that it's for real
I really don't think it gets any better than this
Vanilla smile
And a gorgeous strawberry kiss!
Birds sing we swing
Clouds drift by and everything is like a dream
It's everything I wished
Hoppas.
Tjugofyra timmar
I stället ser jag illusioner och människor som egentligen inte är dem jag tror att de är. Jag klarar inte ännu en sömnlös natt. Jag måste finna mig tillfreds med mig själv, en slags inre frid.