"Den späda rosen fina, som doftar salighet i mörkret
skall den skina och besegra dunklet"

Jag var i kryrkan med mina föräldrar, och låt mig poängtera att Bibeln och dess psalmer verkligen är fantastisk litteratur. Valvet i kyrkan med de oerhört eleganta målningarna, porträtt och gestaltningarna. Den främsta anledningen till att jag infinner mig i Guds hus, trots min religösa avsaknad av tro, är att jag vill minnas de, som en gång varit. Jag vill minnas de som avlidit, och hedra de som lever, mina vänner, de människor som dagligen passerar mig och de männsikor som jag aldrig mött.

Föga besviken är jag över att prästen tog upp finanskrisen i stället för att prata om julens värme, gemenskap och harmoni. Ett plus på Lasse som är julvärd i år, synd bara att han sitter i ett kollosalt misslyckat designat rum, enbart klätt i lila och vitt. Jag avskyr den "moderna julen", som går ut på att matscha sina tapeter med en lila julstjärna i stället för att förgylla omgivningen med julens klassiska pyssel och mys.

Som vanligt handlar det om mängder med litteratur, jag fick tre stycken böcker samt presentkort på en bokhandel. En av gåvorna var Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones, som ska påminna lite av Vindens Skugga, så jag hoppas jag kommer tycka om den. De ska visa Liftarens guide till galaxen kl åtta, boken (ja, alla volymerna) ligger tyvärr fortfarande på min bokhylla sen ett år tillbaka, och det enda jag har åstadkommit var de trettio första sidorna.
Jag fram emot programet om Selma Lagerlöf, som ska visas i två delar, den 26-27 december. Likaså måste jag läsa ut Gösta Berlings saga till dess.

Just nu läser jag Ligga som ett O av Inger Frimansson, som är ett tafatt försök till att få en ung flickas liv att låta som en sentimental tragedi.

God Jul all litteratur, och ni, kära främlingar och vänner därute