Det finns ingen annan plats där jag finner mig själv så väl som på mitt kalla parkettgolv. Med en svart ullefilt undertill för att öka min komfortabla ställning och minska att kylan tränger igenom min märg betraktar jag taket. Där syns inga stjärnor, eftersom taket är polerat, blankt och vitt. Mina väggar är inte tilldelade med tapeter, de är dekorerade med utklipp, bilder och texter - minnen.
Mina minnesväggar härstammar fyra år tillbaka från mitt troskyldiga liv, och min bokhylla berör ännu ett bredare tidsskede. (fortsättning?)

Jag har börjat läsa "En fröjdefull jul" av Viveca Lärn. Fast att det är för tidigt på året och fast att jag egentligen inte läser den varianten av böcker så längtar jag redan vill jul och vinter.

Likaså efterlängtar jag en riktigt ruggig och dyster höst.