Jag vet hur det var att stå och huttra i kylan när regnet föll över mig, medan alla andra dansade i ring runt mig och utstålade värme, kändes det som att det var jag som var den vissna midsommarstången, klädd med död grönska och förmultna liv och att de andra som dansade omkring mig med lycka, skratt och energi, aldrig riktigt nådde fram till mig.

Jag trodde skulle vara ett nytt hem av kärlek till dig så svek jag både dig och mig. Jag har aldrig känt mig så frusen, övergiven och blottad, förän nu när jag insåg att vår tid är förbi. Jag ser hur våra liv har passerat oss, men allt svårt vi upplevt ser jag som ett tillägg, en bonus, till den lycka och kärlek jag upplevde när jag började älska dig.

Om jag skulle lämna dig så kommer ett ofantligt vakum infinna sig, för den stora plats du hade i mitt hjärta, kommer att försvinna. Men även ett vakuum måste ha någon form av liv i sig, det är jag övertygad om. Så fortfarande kommer jag att höra din röst i mina drömmar, din lugnande stämma och dina djupa andetag.