"Han bodde någonstans i henne och fanns alltid där med henne även om hon tyckte det var jobbigt att tänka på honom."

Jag har börjat läsa på Lotta Thells debutroman "Utan en tanke" som handlar om Eva som lever ett destruktivt liv genom att ta herorin. Boken är den första delen av de sammanlagt fem böckerna om Evas kamp mot missbruket. Jag köpte boken för mer än ett år sedan, men den har bara legat på hyllan tills jag igår såg den andra delen av Evas historia, "I skuggan av värmen" på film och blev hastigt förälskad. Den andra delen handlar om hur Eva lever med sin ångest och sitt missbruk också träffar hon Erik och de blir oerhört förälskade i varandra. Jag blev inte bara förälskad skådespelaren Joel Kinnaman utan jag blev förälskad i hur förälskade de var i varandra. Jag önskar att jag kunde älska så, att jag kunde få bli älskad så. Eller är jag det?