Just nu är jag i ett sådant tillstånd som jag själv skulle vilja säga kallas "gömma sig under täcket tillstånd". Om ni inte har luskat ut det redan så kan jag berätta att det innebär att jag just nu bara vill krypa ner i sängen och gömma mig under täcket, och detta beror inte endast på de ytterligare 600 kronorna jag fick för andra gången i parkeringsböter idag, utan på grund av att jag älskar att socialisera mig. Att vara social innebär också en mängd sociala förpliktelser som blir allt mer psykiskt krävande ju mer jag ägnar mig åt den sociala biten. Jag är förälskad i just den biten, men ibland kan man ta sig vatten över huvudet över de krav som faktiskt ställs på mig som arbetskamrat, familjemedlem och vän. Det är inte så lätt alltid, ibland kan det minsta lilla, som att svara på ett litet textmeddelande vara ytterst krävande. Är ni med mig?