Söndagsförmiddag i höstsolen. Jag promenerade längs stigar jag aldrig tidigare korsat. Stigar med oviss ände. Solens strålar värmde mina bara hjässa och mina rosiga kinder som skymtade bakom den virade halsduken. Det var en sådan promenad som får en att inse vad man längtat efter. Höstlöven dansade över kullerstensgatorna och fastnade i sin färd i rännorna utmed gatuhörnen. Det är en fröjd att leva när varje andetag känns som en lättnad.