Jag har har ifrågasatt min egen kunskap, tvivlat på min egen förmåga och känt mig utlämnad, försvarslös och sårbar. Jag har hållit mig undan och försökt gömma mig ifrån allt. Ibland skulle jag vilja ta en paus från livet i sin helhet, vilket är en befängd tanke men också en sanningsenlig känsla som har existerat hos mig under dessa dystra dagar. Genom den avskyvärda känslan utav hjälplöshet finns också en väg ut. Och idag har jag börjat vandra, med små steg mot styrkan och livsglädjen den för med sig.