När vännerna tagit farväl, passerat ut genom tröskeln till höstnatten i ullrockar och virade halsdukar, och lämnat glädjeyttringen bakom sig som efterklang i tystnaden, med tomma koppar på vardagsrumsbordet och en ensam kanelgiffel kvar i serveringsskålen, står ett ljus fortfarande tänt för sena grubblerier, självrannsakan och sträckläsning. Även om dessa studer till synes vis kan verka ödsliga, finns det en ömhet i värmen de lämnade efter sig genom avtrycken i soffklädseln som får den nattliga passionen att väckas till liv.