Vi får ingenting gjort. Hela tiden ska vi "ta en paus" , "ta ett bloss", "dricka kaffe"eller så pratar hon i telefon. Visst, jag ska inte klaga över att jag inte behöver göra någonting, men det blir lite påfrestande.

 Som vanligt sov jag oroligt i natt,  jag vaknade av att jag hade ont i nacken. Jag lyckades somna om, men smärtan hade inte försvunnit när jag vaknade. Jag fick gå och dras med nackspärr hela dagen på jobbet och så klart nu därefter. När jag kom hem tog jag en treo och satte på mig en sån där fet krage runt nacken, för att ge stöd. Jag måste se ut som en missanpassad invalid. Eller snarare som grannen till Beck i Beck-filmerna, fast han påminner väl om en missanpassad invalid. Det enda som saknas är att jag ska vråla över till min granne Hanna, så att hon och resten av kvarteret hör, och fråga: "Skaru ha dig en stänkare?".

"Emelie, du är lite sne i huvudet idag"
"Ja, jag har nackspärr"
"Jaha.."

För övrigt del nummer två, jag tycker om mellanmjölk.

(Jag präglas fortfarande av ovisshet)