Minnesväggar

Det finns ingen annan plats där jag finner mig själv så väl som på mitt kalla parkettgolv. Med en svart ullefilt undertill för att öka min komfortabla ställning och minska att kylan tränger igenom min märg betraktar jag taket. Där syns inga stjärnor, eftersom taket är polerat, blankt och vitt. Mina väggar är inte tilldelade med tapeter, de är dekorerade med utklipp, bilder och texter - minnen.
Mina minnesväggar härstammar fyra år tillbaka från mitt troskyldiga liv, och min bokhylla berör ännu ett bredare tidsskede. (fortsättning?)

Jag har börjat läsa "En fröjdefull jul" av Viveca Lärn. Fast att det är för tidigt på året och fast att jag egentligen inte läser den varianten av böcker så längtar jag redan vill jul och vinter.

Likaså efterlängtar jag en riktigt ruggig och dyster höst.
 

Sjuk

Mr Roos,  från bokmässan 2008


Jag dricker te, läser böcker och har stora, tjocka raggsocker på mig.

(Helst vill jag inte komma tillbaka,
jag vill ha det så här alltid)

Lycka till Jessica, älsklingpälskling

Bokmässan

Påväg till bokmässan

Jag åkte till min eftervärlds stad men min strålande Bengt, som är de enda verkliga illusionerna jag har. Och "alla" böckerna förståss, och "alla" författare. Till och med en boknörd som jag måste tillkännage att alla böcker och författare inte tilltalar mig, men jag ser upp till så många, som för mig är likasinnade, eftersom de i likhet med mig, skapar sina egna världar - och delar med sig av dem.
Ibland så är det svårt att inse att det finns så mycket glädje att beröra och verkligen ta del av. De borde vara inbillade föreställingar, trick av likgiltighet, likväl är de så nära att jag kan dela deras andetag med mitt syre, och känna lukten realitet och beröring.

I bussen på vägen hem kan jag nypa henne i kinderna, dra henne tätt intill mig, och gosa och krama henne tills hon fnittrar och säger "amen Jöns".


 


Högläsaren

"Kan ensamhetens år göra världen så outhärdlig?"

-Bernhard Schlink

Höst

Sura klementiner.

Hösten, så kylig av rusk och grått mörker, vener genom landskap och människor. Den får trädens grenar att vissna, lövens färger att blekna i brist på solljus och näring. De förmultnar och dör då de sakta faller ned till markens kyliga fukt utan åkomst.

Lågorna från ljusen värmer mig inte tillräckligt, trots att de är över ett dussin i antal tycks effekten från värmen vara för låg. Jag ligger under nyinköpt filt och prassligt grönt duntäcke. Det sövande ljudet från speldosan från min första födelsedag spelar en plinkande medlodi vilket är dess levnadssång.

En överlevnadssång.

Mysigt när hösten nalkas. Dags för en bild, väldigt länge sen sist.

Vad skulle jag gjort utan allt detta vackra och dystra?

Kylan tränger igenom och den värme i from av stearin som har legat på min fingertopp är nu endast en kall, stel yta av min egen kroppsvärme.

Barndom och ålderdom

"Ett litet underverk
så gulligt och mjukt
lycka du bringar
och glädjen får vingar

Inerlig önskan
farmor & farfar"

jag vill inte att ni tynar bort.
jag hatar ålderdomen för att den griper tag om lungor och tömmer de på luft i ett enda krampaktigt försök att förskingra själar, och låta ödet, utan varken logik eller syfte, stjäla vackra liv.

Botemedlet mot ensamhet

Botemedlet mot ensamhet är att vara med någon.

"helt enkelt".

Religion

Haha, lite tycker jag om religion ändå, eller i alla fall ibland.

"Min morbror har en gård. Han syndar mot 3:e Mosebok 19:19 eftersom han planterar olika grödor på samma jord. Hans fru är inte mycket bättre eftersom hon går klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmaterial vanligen en blandning av bomull och polyester. Han har också den fula ovanan att svära mycket. Är det verkligen nädvändigt att vi samlar HELA byn bara för att stena dem (3:e Mosebok 24:10-16)? Är det inte lika lätt att bränna dem till döds på ett familjebål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mosebok 20:14)?"