När inser man att vissa ting faktsikt når ett slut? Hur kan vi avsluta något som faktiskt aldrig startade? När kommer vi att nå varandra, eller kommer vi inte det?

Finns det ett slut för oss?

Det är värt att nämna att man nu träder in i den verkliga höstmånaden, oktober. För min del är höstens kalla och dyrsta färger efterlängtade för att jag innerst inne alltid har föredragit den kalla delen av året. Jag hade förhoppningar om att oktober skulle inledas med att köpa en halsduk och vantar, samt att sitta på en uteservering med en filt om axlarna och en kopp kaffe och en cigarett i vardera hand.

Men i stället så vaknade jag runt fyra på morgonen av mina egna tunga kipande andetag och för att jag inte kunde sluta hosta. Jag lyckades till sist somna om med bara ytterligare ett par timmar, men så klockan sju slog regnet så hårt mot fönstret att jag bestämde jag mig för att gå upp ur sängen och koka te i stället för att ligga kvar och hosta.

Det blev advents te, som visserligen kanske är lite väl tidigt att sörpla in, men det är faktiskt bara åtta veckor kvar till advent. Jag tittade på Nyhetsmorgon och trodde faktiskt att jag skulle slumra till i soffan med mackan i handen för Anders Borg var med i programmet.

Att inleda oktober månad med en kraftig förkylning hade jag faktiskt inte väntat mig. Men det är ju trots allt nu höst.