Jag vaknar upp före tiden när himlen är aprikosfärgad och grå samtidigt, och marken är blöt och kall efter regnet som porlat längs gatorna under natten. Dova aprikosa solstrålar dansar på husfasaderna i den regntunga morgonen. När tiden ännu inte är begynnen och allting är kallt, tyst och stilla, då kan man koka kaffe i kaffebryggaren i smyg på nedanvåningen. Försiktigt så att tiden inte upptäcker mitt påhitt. Sen kan man trä på sig raggsockerna och krypa tillbaka ner i sängen igen, dricka hett kaffe och läsa en bok, för tiden har ännu inte börjat.