Minnena i plastfickor
Mamma steker fattiga riddare i köket. Det doftar kanel och socker som kryper in under huden. Jag sitter på golvet och sätter in min släkthistoria i plastfickor. Ikväll har jag beslutat mig för att ta ner alla mina minnen från min minnesvägg, och stoppa ner dem i två stora pärmar i min bokhylla. För att livet måste gå vidare och jag måste förlåta mig själv. Att förlåta är att sluta önska att det förflutna vore annorlunda.