Jag lyckades somna om en timme och vaknade strax innan klockan sju av mitt eget hulkande. Jag steg upp ur sängen och gick ner i köket med bara ben och en stor bomulls t-shirt och bryggde kaffe. Under tiden som jag väntade på att kaffet skulle bli klart lyssnade jag till det skorrande ljudet från kaffekokaren och lutade jag mig mot diskbänken och såg ut genom köksfönstret där den gråa världen mötte min blick. Nu dricker jag svart morgonkaffe ur en gammal favoritmugg som flagnat i färgen direkt från sängen samtidigt som jag läser Tusen kvinnor och en sorg av Björn Ranelid. När den sista skvätten kaffe kallnat ska jag gå på morgonpromenad i det grå.