Jag lyssnar till ljudet från kaffebryggaren och luktar mig till doften av en slocknad tändsticka. Lite bränt, lite sött, lite ljus. Det doftar ljuvligt. Jag vaknade lite förströdd redan klockan noll sju noll sju, nästan som en morgonmänniska. Jag drömde att du var där och försökte väcka mig, men när jag slog upp ögonen låg jag naturligtvis ensam.

Jag misstänker att det finns en strålglans från dig som berör mig i sömnen och som lämnar avtryck på lakanet, som smeker min kind och kysser min panna för att i andra sekunden försvinna som en lätt med kylig vind. Ditt skimmer lämnar ett tomrum efter sig. Nu är kaffet färdigt.