Morgontimmarna är vackra här i hembygden. Det är alldeles tyst i huset bortsett från knarrandet under trägolven. Världen är stilla och kolsvart, teet och frukosten (naturell lättyoghurt, fullkornshavreringar, skrivad banan, malda nejlikor och kardemumma) smakar bättre än någonsin förut. Jag borde införa romanläsning på morgonkvisten som en vana.

Men dagarna passerar också allt för snabbt förbi, jag har arbetat under större delen av dagen. Sett barnen samlat stenar och höstlöv på skolgården och blivit överrumpad av all fantasi de besitter som jag en gång själv glömt bort.