Kyssar

Hans händer var mjuka, smekte sig igenom min hud men känslig beröring. Mina händer var isande kalla. Natten hade gjort dem frysta och eftersom jag inte kunde urskilja dess färg ur nattens mörker skulle jag ha svurit på att mina händer hade fått en ljusblå, svagt lila ton. Som att dem hade fryst till is.
Jag blev generad då jag trotsade min fåfänga och rörde vid honom. Mina isande händer mot hans varma rygg. Oavsett var jag rörde vid honom var han varm och mjuk, så som hans händer, kinder, mage och hans flåsande andedräkt mot min hals. Jag var kall och våt. Han var värme. Var jag kyla?
Vi tumlade runt och hamnade i ett buskage av taggbuskar. Jag la så nära, ovanpå.


Hans flåsande andedräkt mot min hals.


 Jag såg på hans ansikte som syntes i skenet av en gatlykta som stod en bit ifrån oss. Mina ögon hade ännu inte vant sig vid mörkret. Så även om gatlyktan gjorde oss synliga för allmänheten prisade jag den, för att den lät mig se hans söta ansikte.
Hans läppar var söta, liksom honom. Han kysste mig och jag kysste honom, tills hans läppar blev alldeles rosiga. Jag hungrade ändå efter dem, efter honom. Jag kunde inte sluta smaka på allt detta söta. Jag bet honom lätt och busigt i läppens nedre kant, han log samtidigt som han tog ett hårt tag om mina höfter, jag satte mig gränsle över honom. Mina läppar dunkade och värkte men sved efter mer, gjorde hans också det?
Kysste honom över halsen, sög in lite av det söta och såg hur ett vagt märke höll på att växa fram.

Han smekte, jag kysste. Han kysste jag smekte.

 
Jag försökte hitta stöd från marken med hjälp av mina händer. Då kände jag kvistar och skarpa taggar som stack hål på mina händer, gav mig sår längs armar och ben. Han låtsades inte om det, han la ändå kvar, under mig, njöt.
Jag tog tag i hans händer och tryckte dem mot marken, doftade in den söta lukten från hans nacke. Tog hans händer dit jag ville. Du är min. Min. Min. Min. Eller var du inte det?
Någon skrek. Han satte sig upp, kramade om mig i sin famn. Smekte min mage som jag avskyr. Kysste mina bultande läppar och mina kinder. Kind mot kind.
Han sa någonting,  jag vet inte vad han sa, jag hörde honom inte, men jag minns att jag svarade honom, i en annan värld. Han reste sig upp, väntade in mig, gav mig en kyss fast hårdare och försvann.
I min värld stannade han kvar.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: