Jag blandrar ihop mig själv med den jag en gång var, med mitt förflutna. Jag har alltid trott att jag växt upp, blivit större, starkare och visare. Plötsligt kom jag på att jag kanske inte har det, vad är det egentligen som skiljer mig från hur jag var för tre år sedan och hur jag är idag? Min livsstil ändrades, men på något sätt tycker jag att jag har gått tillbaka till den osunda livsstil jag en gång hade. Jag dricker, jag röker, strular runt och är aldrig hemma.

Jag läste igenom en del dagboksinlägg som jag skrev för ett par år sedan, och då insåg jag att jag faktiskt inte riktigt känner igen mig själv i hur jag var då. Jag var så hatisk när jag var i fjorton- femton års åldern. Jag ansåg att hela världen var emot mig, till och med mina egna föräldrar. Jag ser inte så på dem idag, jag vet att dem älskar mig, även om jag och pappa inte alltid kommer överrens. Jag pratar med dem mer nu för tiden, kanske inte om dem mest intima och djupa ämnena. Jag försöker visa hur jag mår, berätta om dem små sakerna som gjorde mig glad under dagen, eller dem händelserna som skett som inte var så bra. Bara så att dem vet. Dem uppskattar det, att jag berättar, det vet jag.

Vissa saker väljer jag dock att hålla för mig själv, som fede festen ikväll! Woho.
Självklart ska min underbara Älskling (som jag lovat att nämna några vackra rader om) följa med. Ingen fest utan Älskling, det vet du redan. Hoppas det blir kul.

Det vill aldrig sluta regna.


Även om det mesta jag skrev i min dagbok för ett par år sedan var deprimerande och destruktivt, så fanns det även en del bra saker, jag hade mina stunder.

"Jag måste passa på att klaga på skolmaten och sen klaga lite på mig själv över att jag just klagar på skolmaten. För det ska jag ju inte göra,  för jag måste ju tänka på alla negerbanen i Afrika som har det så jävla svårt och måste käka ruttna löv och gräshoppsskitar till middag, om dem har tur! Skämms på mig! Men så kan man inte tänka, fatta vilken ångest man skulle ha för precis allting man gör. Tyger, tobak, leksaker osv är ju gjort från sånna skitländer. Av små kinesbarn.
Jag vet att det är jätte synd om dem, det håller jag med om. Men om vi skulle tänka på dem hela tiden skulle vi skita i oss själva och ha ångest för att " fy fan, jag är en dålig människa för jag hjälper inte nergerbarnen". Därav skulle man få dåligt självförtroende, sendan självmordstankar och sen skulle man ta livet av sig. Tänka på dem ska man göra ibland, och ge bidrag då och då och tycka synd om dem. Inget fel med det. Men kära någon, det är precis som att jag skulle börjar böla när jag såg en tallrik med ris och tänka : " Ööö, det är säkert en liten kinestjej som har plockat det för att få gräshoppsskitar till middag". Det funkar inte, ha medlidande ibland. Men jämför inte hur negerbarnen har det med hur vi svennisungar har det! Vi är bortskämda!"

Och så vidare. För att citera mig själv. Ha.
Jag hade så mycket åsikter som jag ansåg att jag inte hade fått rätten till att uttrycka. Jag var så negativt inställd till det mesta. Det var kanske inte så konstigt, med tanke på hur min livssituation såg ut då. Mina avslut var ofta mörka, svarta och destruktiva. Allting skulle sluta med världens undergång. Oavsett var den än var eller vad det gällde, så skulle döden alltid vara slutet. Främst i mina tankar. Allting var så mörkt då.

Det kan jag i alla fall säga att jag inte ser världen på det sättet länge. Visst är det svårt ibland, men jag har så mycket som håller mig uppe. Folk som älskar mig, det såg jag inte då. Jag trodde inte att någon älskade mig.

"Mamma, vad hände med dina kärlekfulla blickar när jag växt upp?
Mamma, jag är inte stor. Jag är fortfarande din lilla söta flicka.
Du ser mig bara utifrån. Utrifrån ser du en tonårstjej som har förstört alla sina drömmar och sin framtid. Du ser en stor tjej med uppkäftig attityd, som du inte längre kan lita på. Du ser inte längre din lilla flicka.
Mamma, du har fel. Jag är fortfarande lika liten som innan. Jag har inte vuxit och blivit uppkäftigare, jag har inte blivit klokare eller oförskämd. Mamma, det är världen som har blivit större"