Mardrömmar

Min natt var orolig, jag kunde inte sova ordentligt. Vaknade flera gånger under natten, om och om igen. Jag drömde verklighetsframträdande mardrömmar. Mitt dåliga sätt att sova kommer i perioder. Nu är det tydligen dags ingen för sömnlösa nätter späckade med mardrömmar.

Innan jag gick o la mig hade jag satt bak luggen med en tofs och ett par klämmor. Mest för att det inte skulle se helt åt helvete ut när jag vaknade nästa dag och inte skulle orka med att göra något åt mitt hår eftersom jag skulle upp och jobba. Under natten drömde jag osammanhängande och oroligt. Jag hade svårt att skilja på vad som var dröm och vad som var verklighet. Antagligen för att en del var verklighetsbaserat.

Jag drömde att jag fick en gigantiskt insekt i håret, i min lugg. Ni som känner mig bra vet att jag inte klarar av insekter, dem är små och äckliga, jag är livrädd för dem. Insekten såg ut som en kackerlacka, den var stor, rund och äcklig, men den surrade. Som en humla eller en geting.
Först insåg jag inte att jag hade den där, jag tittade så att ögonen gick i kors och såg att det var något svart i min lugg. Jag hörde röster, och kände av att det var någon som stod bredvid mig.
Sen började "det svarta" surra. Jag insåg att det var en insekt och såg närmare på det kackerlackliknande krypet och greps av panik. Jag skrek, skakade på huvudet. Jag försökte slå bort den, men ingenting verkade hjälpa. Jag blev panikslagen och skrek på hjälp. Försökte få kontakt med den som stod bredvid mig. Det fick jag aldrig. Jag vaknade, av att jag la invirad i mitt täcke, kastade mig själv fram och tillbaka och skrek. Mamma hade kommit in i mitt rum och försökt väcka mig. Undrade vad som hade hänt.

Efter ett tag lugnade jag ner mig, insåg att allting hade varit en dröm. Kände efter och märkte att det som i min dröm hade varit en stor äcklig, surrande, kackerlacka egentligen hade varit min lugg, sammansatt med hjälp av klämmorna, som hade trillat ned i mitt ansikte.
Obehag.

Hela dagen har drömmen plågat mig med sitt minne, eller snarare med att jag inte kan minnas. Jag kan inte minnas vem det var som stod bredvid mig. Det retar mig att jag inte kommer ihåg, för jag vet att det var någon betydelsefull. Någon som jag bryr mig om. För jag kände mig sårad och efterlämnad då personen inte ville hjälpa mig. Kanske var den lika skräckslagen som jag? Eller, är det någon som ska svika mig?

Haha, jag borde inte försöka tyda mina drömmar. Jag kan dock inte låta bli att tro på dem.

Du, vad hände? Vart tog du vägen? Jag vågar inte följa efter, kan du inte komma tillbaka och hämta mig?
"Det gör ingenting, om dina händer är här".



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: